Naturens funktionsmaterial

Ull är naturens eget funktionsmaterial och hittills har man inte på konstgjord väg lyckats framställa en fiber med ullens unika egenskaper.

ULL ÄR OFTAST FÅRULL
Andra ullsorter som kan användas är kamelull, mohair från angorageten, alpackaull från lamadjuret, kashmirull från kashmirgeten eller angora från angorakaninen.

I 2,5 miljoner år har det har funnits får i Europa och Asien. De allra första fåren, före istiden, var stora som oxar. Fåren tämjdes av människan 9 000 år f Kr i sydöstra Asien och var det första husdjuret som försåg människan med föda och kläder.

Ull anses vara vårt allra äldsta textila material och har använts i kläder i 10 000 år. Ullen har varit en viktig handelsvara och har betytt rikedom och makt ända in på 1800-talet.

MERINOFÅR
Idag finns omkring en miljard får runt om i världen, fördelade på mer än 200 raser. De största producentområdena är Australien, Nya Zealand och Sydamerika, och de vanligaste raserna är Lincoln och Merino. Merinofåret ger en ytterst fin och krusig ull.

OPTIMAL ISOLATION
Ullfiberns krusiga struktur binder stora mängder luft och ger god värmeisolation. Luften mellan fibrerna minskar värmeöverföringen i materialet och har därmed en isolerande effekt, både mot värme och kyla.

Merinoull kan ha upp till 40 krusningar per centimeter vilket ger en hög grad av isolation. Krusningarna i fibrerna gör dessutom att det blir färre kontaktpunkter mellan materialet och huden, vilket också är en fördel då det gäller att binda luft, värmen leds inte bort.

VÄRMER ÄVEN FUKTIG
Vid ökad aktivitet eller höjd temperatur i omgivningen producerar kroppen svett för att kyla sig och fukthalten ökar. Ullen är hydrofobisk och kan dra till sig vattenånga, alltså fukt från kroppen. Ullen kan absorbera fukt både mellan fibrerna och inuti fibern, vilket gör att ull mot kroppen känns torr även om den är fuktig. Ullfibern kan absorbera fukt upp till 30 % av sin egen vikt utan att kännas fuktig.

Ullen skapar också värme då den är fuktig. När fukt absorberas utvecklas sk absorptionsvärme i en exotermisk (kemiskt värmeavgivande) process. Värmeenergi avges när vattenmolekyler och polära molekylgrupper av fibern kolliderar. Kraften i kollisionen är så kraftig att värme utvecklas. Processen pågår tills fibern är mättad med vattenmolekyler.

ULLEN TRANSPORTERAR BORT FUKT
När fuktigheten blir högre innanför ullplagget än utanför arbetar ullen aktivt för att absorbera fukten och sedan transportera den genom materialet tills att det uppstår jämvikt på båda sidor. Genom att fuktigheten transporteras till utsidan av plagget ökar värmeisolationen och man håller sig torr.

ULL ÄR LÄTTSKÖTT OCH SJÄLVRENANDE
Ull är självrenande och luktar inte illa. Kreatinet som finns i ullen bryter naturligt ner illaluktande bakterier från huden. Kärnan i ullfibern består av två olika celltyper som absorberar olika mängd fukt vilket gör att den ena sväller mer än den andra. Det medför att de är i konstant friktionsrörelse mot varandra. Denna egenskap skapar en mekanisk självrenande effekt.

Fukt på ytan av textil gynnar bakterietillväxt men ullfiberns yta håller sig relativt torr. Fiberytan i ullen är vattenavvisande, vilket hämmar bakterietillväxt och därmed dålig lukt. Ullplagg behöver alltså inte tvättas ofta, utan kan med gott resultat vädras i fuktig väderlek. Vattenångan som passerar genom plagget tar med sig smutspartiklar och dålig lukt.

BEHANDLAD ULL ÄR MASKINTVÄTTBAR
Ullfiberns yta är täckt av små fjäll som gör att ullplagg kan filta sig vid tvätt. Fjällen kan avlägsnas genom behandling och ullen blir då maskintvättbar.

ULLKVALITETEN ANGES I MIKRON
Ullkvaliteten anges i mikron. Mikrontalet, dvs fiberns grovlek i tusendels millimeter, där fin ull är mellan 17 och 23 mikron, används som ett kvalitetskriterium. Då ull upplevs som stickigt beror det på att det finns grova fibrer i ullen som inte viker undan för huden utan sticker rakt på. Ju finfibrigare ull desto mjukare upplever vi den. Grova fibrer på över 28 mikron kan kännas stickiga. Vi använder ull med en fibertjocklek om 18-19 mikron i våra ullstrumpor.